A bit fucked up!

Ja nu sitter man här 9 månader senare, inte en enda dag har jag ångrat det beslutet jag tog då. Det är det bästa jag kunde göra. Men nu när jag ser tillbaka på det hela så blir jag så arg och besviken på mig själv att jag kunde låta det på gå så länge och att det gick så långt som det gjorde. Jag inser dagligen nya saker om mig och det är inte alltid bra saker. Ta bara här för en vecka sedan då jag fick panik och slängde ut min kompis, jag kände mig kvävd och berövad på min frihet och det är en känsla jag aldrig vill känna igen! Det var så jag kände mig konstant för 9 månader sedan, det är hemskt att inte kunna få träffa sina vänner och när man väl träffar de så får man bara massa skit kastat på sig och man känner skuld för att vara med de. Så ska det inte vara! Lika så, att kunna få göra vad man vill när man vill, det kanske inte alltid funkar beroende på vad man vill göra, men som att åka över till en vän på en fika eller bara för att snacka skit en stund oavsett vilken tid på dygnet det är, för det ska inte spela någon roll.

Jag har insett och är fullt medveten om att jag är a bit fucked up efter det förhållandet som jag var i, och det är något som jag måste jobba på, med mig själv. Det finns ingen annan som kan göra det åt mig, självklart behöver jag mina vänners stöd och hjälp men i slutet är det endast jag som kan styra över mitt egna öde och mitt liv. Det är jag som bestämmer vilka jag vill ha vid min sida genom mitt liv, ingen kan bestämma det åt mig. Det är jag som bestämmer vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill uppleva och vart jag vill hamna, det är ingen annan är jag som bestämmer det. Det SKA ingen annan än jag bestämma för det är mitt liv och jag måste få göra det som känns bra för mig och som jag vill göra. Ingen ska kunna bestämma det åt mig vad jag kan och inte kan göra eller vad jag får eller inte får göra!

För att byta lite ämne så försöker jag hitta mig själv just nu och förstå mig på vart det är jag står när det gäller vissa saker. Jag tror att jag är mellan en "förhållandetyp" och "singeltyp" just för tillfället. Jag vill inte vara låst och behöva ta hänsyn till någon annan 24/7, jag vill festa ibland och hitta på saker, åka på spontanresor eller göra knasiga saker helt random. Funderar på att dra till norge i någon månad och sedan åka till thiland ett tag med the gang, kanske börja plugga eller iaf skaffa mig ett bättre betalt jobb någonstans i vårat avlånga land. MEN på samma gång skulle det vara super mysigt att ha någon att sova med, äta middagar tsm med och kunna prata med, att ha någon vid sin sida som stöttar och tröstar, om inte ännu bättre som skulle vilja göra alla tidigare nämnda saker tsm med mig som att dra till norge, thiland och sedan se vart saker och ting tar oss. Men det känns som att den personen finns inte riktigt... Man kan ju iaf få drömma.