Jaa nu sitter man här igen och känner att man behöver skriva av sig lite igen. Lika bra att ta lite då och då ist för att samla på sig massa igen, slutade ju inge bra sist så...
Men i söndags kom mor, far och mormor på besök hos mig, för att se hur jag bor och hur jag har det idag. Är ju en del som hänt den senaste tiden, men nu har jag kommit i ordning i lägenheten och jag trivs allmänt bra med jobb och vännerna nu. Dock skulle även morfar ha följt med och besökt mig. Morfar är det nu så att han är sjuk och kan ha vissa bra dagar och vissa mindre bra, men vi har fått veta att han kommer aldrig bli bra. Denna dag orkade han inte komma och hälsa på, han var yr och mådde inge bra, vilket är okej. Det är så det är just nu och det är jag fullt medveten om, ändå inte kul. Jag vill ju att han ska se hur fick jag fått det och hur bra jag faktiskt har det idag.
Var en super härlig och mysig dag med mor, far och mormor, det säger jag inget annat om. Vi åt lunch ute, shoppade lite och sedan fikade vi hemma hos mig med kladdkaka och kaffe. Var en riktigt bra dag med andra ord, men morfar var inte där... Efter de hade åkt så började tankarna snurra och tillslut kommer jag till de dära negativa tankarna som man egentligen inte riktigt får tänk men som man ändå gör ibland. Började tänka att, tänk om morfar aldrig kommer orka komma och hälsa på, tänk om han aldrig får se vart jag bor, tänk om han aldrig får se hur bra jag har det idag. Visst jag kan åka och hälsa på honom, men det är inte samma sak...
Man kan ju dra det hela ännu längre och tänka att han kanske inte kommer få se mina barn, få se mig gifta mig, få se mig flytta till villa, få se mig så där ordentligt lycklig som jag en dag hoppas att jag kommer få vara. Det är ju inte omöjligt att han inte kommer få se dessa sakerna, men det gäller mer allmänt för de äldre i släkten så på något sett gör inte det mig lika ledsen, för det är ändå något man hela tiden har vetat om att de kanske inte kommer hinna se vissa av de sakerna. Självklart hoppas jag och drömmer jag att de kommer få se och uppleva någon av de delarna tillsammans med mig iaf, men det är inget man kan veta. Egentligen kan man väl inte veta någonting för allt kan ju lika väl försvinna för en imorgon...
Ne nu blev det väldigt djupa och negativa tankar, men det är tankar som man vid få tillfällen ändå måste låta sig själv få tänka på, men inte allt för länge då kanske man aldrig ser det positiva och ljusa här i livet igen och det vore ju nå fruktansvärt tråkigt... Både för en själv eller för de runt omkring en...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar