Vissa dagar så känner man sig nå fruktansvärt ensam, man sitter hemma och känner att man vill göra nå vettigt av dagen men vännerna är upptagna med annat. Inget fel i det, självklar måste man få göra vad man vill, men då känner jag "va fan ska jag hitta på då?" Det är då man för en kort stund känner sig "forever alone..." Man försöker hitta på något på egen hand, blir ofta sånt som att städa, fixa, sortera och organisera, iaf för mig :P Men när man redan gjort att det då, jo då börjar man kolla om man behöver åka på något ärende, men inte det heller. Man går vidare till serier, film, tv, spel men det tröttnar man oxå på efter ett tag. Visst är det ljuvligt att ha dagar då man inte behöver hitta på något och kan gå hemma i pyjamas hela dagen, men de dagar när man inte känner för det är inte så roliga jämt.
Sedan är det de med vissa människor i allmänhet att man försöker höra av sig, men får inget svar, man avvaktar och tänkte "han/hon hör av sig så fort de ser att jag försökt nå den" 24 timmar senare... fortfarande inget svar, och då känner jag iaf lite att det inte är så kul att höra av sig till den personen för man kan uppfattas som jobbig, påfrestande, dryg eller något mera. Men på samma gång kan det vara så enkelt att personen helt enkelt inte haft tid att höra av sig eller missat det, man är ju bara människa menar jag. Men händer det flera gånger så blir man ju misstänksam till slut, det går ju inte att komma ifrån...
Kan kännas lite som att jag är den enda som upplever det på detta vis, men det tvivlar jag ändå på. Vet att jag har underbara vänner som ställer upp för mig och finns där för mig, vi umgås och hittar på hyss tillsammans och vi behöver inte umgås varje dag, varje minut. Då skulle vi nog tröttna på varandra ist! Så man behöver ju tid från varandra oxå men är inte alla gånger roligt i alla fulla fall.. :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar